måndag 17 augusti 2009
Situationen, utvägen och ångesten
Det är märkligt hur man fungerar. Sitter man i en situation man inte har en utväg ur tenderar man att klara det utan alltför mycket ångest. Men har man bara en liten gnutta hopp om att kunna komma ur situationen så blir den snart olidlig. Så L, min kära socialpsykologiska vän. Varför blir det på detta viset? Svar önskas som är underbygt av någon passande socialpsykologisk teori.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
själv kan jag ju uppenbarligen inte förklara det...
SvaraRaderaJag vet inte om socialpsykologi är svaret. Prova impulshandla något istället, det tror jag löser saken.
SvaraRaderaJag kan svara på det.
SvaraRaderaDet handlar om ångest och drivkraft. Kirkergaard förklarar detta ganska ingående. När han förklarar positiv ångest och negativ ångest. Ångest enligt han existerar endast i sällskap med val. Val som komma skall positiv ångest, vilket kan jämföras med drivkrafts skapande ångest. Utan denna blir vi handlingsfattiga. Sen finns det negativ ångest och det är ångest som uppkommer då vi anser att vi gjort felaktiga val. det med positiv ångest och negativ innebär väl eg att man har användning av den första i ev positiv mening, för att göra det bästa valet.
Har du inga val behöver du ingen drivkraft. Alltså behöver du bara acceptans av situation och när den infinner sig är livet sköööööööööönt.
ursäkta mina felstavningar. och saknade ord.
SvaraRadera