Hunddjävulen tiden och orken

Ångestnivå 4
Frustrationsnivå 8

Allvarligt talat, hur mycket ska man palla? 10 dagar sedan jag gjorde ett inlägg. Sedan dess har jag sprungit emellan den sjuka S, den sjuka E och den rabiata Coco, förövrigt var jag själv sjuk samtidigt. Coco har fortfarande inte helt koll på vart man pissar, fast egentligen tror jag hon har det, hon vill bara jävlas. Så om någon har tips om hur man hanterar hundar med sten i huvudet så mottages det tacksamt. (jag menar inte hur man prickar hundens huvud med sten, det har jag testat, det funkar inte...) Grejen är att hon är liksom inte dum egentligen, tog bara ett par dagar innan hon kom på hur man öppnar ytterdörren, hon vet precis på vilka ställen hästfodret förvaras, hon vet precis hur hon ska driva husse till vansinne. Problemet är att så fort hon är utom räckhåll för husses fasta hand (läs knytnäve eller hundgodis, pick a choice) så stannar hon upp och tittar på en, vrider lite gulligt på huvudet och gör sedan precis det hon inte får. Exempelvis hoppa upp på matbordet och sno maten eller äta gräs istället för att komma in. Hunddjävel.

Förövrigt har jag kommit till en divined insikt. Den litterära kreativiteten är helt och hållet beroende på ångestnivå.

De inlägg där jag skattat min ångest till en låg siffra är fullständigt meningslösa medans i de inlägg där jag skattat min ångest högt har vissa (ibland tveksamma) poänger. Då lusten att skriva är beroende på kreativiteten så innebär det att de inlägg som är skrivna då ångesten är låg är skrivna av tristess eller någon förvrängd plikt-förväntan. Alltså skit.