Grisjakt 2010

Ångestnivå 2
Så har det burit iväg till de mörka östgötska skogarna för att här ge vildsvinen en omgång bly.
Dagen började med samling hos mig för vidare transport runt vättern. Väl framme på orten gjordes ett besök hos en av grabbarna i jaktlaget. Där ljögs lite och vi åkte snart vidare till järnhandeln för inköp av lite sluggs. Sen hem till gården för snöröjning. Jag använde bilen och körde fram och tillbaka över gårdsplanen. Mkt effektivt! 4wd is the shit! På nästa bil ska får finnas låsbara diffar, man vet aldrig när man kan behöva det... Men idag fanns det inget sånt behov, trots allt bara ca 30cm snö. Framåt kvällen kom jag och pappa på den briljanta idén att jag skulle vaka lite i kojan invid åtelplatsen. Sagt och gjort. Jag lämnade den trygga gården för en promenad i bäckmörkret. Såg fan inte ens vägen. Trots snön var det mörkare än i björnens skithål. Efter en stund hade dock ögonen vant sig något sånär och jag bedömde att jag åtminstone skulle kunna se konturerna på grisarna. Så hittade jag stigen som leder in i skogen från grusvägen. Jag börjar gå och inser att jag ser mindre än om jag hade stoppat upp huvudet i ovan nämnda björns bakdel... Men jag stannar upp en stund och tänker att det är nog ficklampan jag använde för att hitta stigen som sabbat mörkerseendet. Då börjar jag höra ljud. Jag ser fortfarande inte ett jävla skit. Men jag hör. Massor av ljud. Och jag vet att grisarna säkert är och äter bara 100m bort och att de givetvis har full koll på att jag är där. Pulsen ökar ganska snabbt när jag börjar fantisera om att stenen jag anar 2m framför mig egentligen är en 150kg galt som behöver 0,2 sekunder för att slå omkull mig och köra in sina 20cm betar i benet på mig. Jag tänder ficklampan. Det var en sten. Visserligen ganska stor. Jag inser att jag är rätt löjlig och bestämmer mig för att gå vidare mot kojan. Jag går 1 meter. Sen hör jag ljud. Björnens arsle är fortfarande trätt över mitt huvud. Hur låter vildsvin när de går på snö? Jag har ingen jävla aning. Men de skulle kunna låta ungefär som de ljud jag hör nu. Jag ger upp och går moloken hemmåt igen. Fan. Tuffa jägaren är rädd för lite grisar i skogen. Hoppas det är månljus imorgon, då ska jag ge det en ny chans.